En rubrik av känslor som ord inte kan beskriva.

Nu har det snart gått 5 månader sedan en utav dom viktigaste personerna i mitt liv flög till hilmen. 

Känslor kommer och går,

liksom tårar, rädsla, ångest och lycka.

Jag har sakta börjat inse, att du inte är närvarande. 

Jag ser dig så tydligt, du känns så nära. 

Dagen före min födelsedag insåg jag något....

Jag insåg precis att du inte kommer att vara här i morgon. Jag fyller 25. du är i himlen. Jag har köpt grejer till gräddtårta. Du älskade gräddtårta. Jag oxå. De skulle egentligen inte bli nån tårta men något fick mig att gå till tårtgrejerna i affären. Det var du. Omedvetet. Jag saknar dig. Får jag inget sms av dig på min födelsedag i morgon. Du som alltid skickade. Aldrig mer? Jag gråter nu. Det aviserade i ögonen. Jag känner mig tom. Ensam. Det värker i hjärtat farfar. Du borde vara här. Jag ska äta tårta för dig i morgon. Om du lovar att vara här. Jag älskar dig. Jag fyller 25. Du finns inte här.

Det gör ont i hjärtat, precis på den platsen där du har din plats <3

Jag saknar dig!

Hälsa till Farmor från mig <3